Ännu en dag...

...med känslomässig ångest och en klump i magen. Undrar fortfarande hur jag kunde vara så dum och blind. Borde kunnat förstå tecknen och fattat vad du ville..... Inte varit så osäker och självkritisk.
Får jag chans och tillfälle igen, någon gång under min livstid...eller måste jag vänta längre?

Vet att jag inte är ensam om tankar och frågor...men just nu har jag inte ork att ta itu med problemet....
Hoppas dock att du mår bra och att jag har fel angående hennes avsikter......tyvärr så tror jag inte det. Men det får du upptäcka själv. Det är bekvämt att stanna och jobbigt att bryta upp.... Jag klandrar dig inte, sitter ju i samma situation själv. Frågan är ju hur länge vi orkar leva i varsin lögn....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0