agentprovocateur

Jaaaaa, då var det bekräftat.... Har haft det på känn. Ska jag eller ska jag inte? Är det värt att rasera sin vardag och trygghet för sitt livs stora kärlek? Ska jag lämna allt jag har nu, för att satsa på dig jag velat ha sen urminnes tider? Det verkar onekligen som att detta inte går ur kroppen på någon av oss om vi inte tar tag i det och vem vill leva sitt liv med ånger?

Jag tar dagarna som de kommer, det som sker det sker. Så känns det just nu ia alla fall....