Jävla CP dator.....och ett blödande hjärta
Vidare förklaring ej nödvändig!!!!!
Denna vecka har jag tänkt alldeles för mkt.....på nån jag inte borde tänka på. Men hur ska man kunna låta bli att undra hur allt kunde bli så fel.... Vet att jag gjorde bort mig, vet att jag hanterade det hela fel. Borde trott på det du sa, inte tvivlat och tagit dina skäl för givet.
Gjorde jag dig lika illa som du nu gjort mig, med mina tvivel på dina känslor? Med mitt ambivalenta beteende och spelade kylighet? Det beteende som fick dig bli osäker och backa, som fick dig att tvivla på mina avsikter och mina känslor. Var det DET som fick dig kasta dig i famnen på en annan, som var mer tillgänglig och PÅ?
Du höll ut länge, försökte många ggr...gång på gång. Varje tilfälle lovade jag mig själv att ta tag i det, öppna mig. Men jag vågade inte och när jag väl gjorde ett försök igen så var det försent...
Är mkt jag skulle vilja säga dig, som du skulle behöva veta. Vad jag egentligen känner för dig, alltid har känt och alltid kommer känna. Sen den första gång jag mötte din blick, det är många år sen...... Många missförstånd, mkt smärta men oxå många, många ögonblick av glädje. Trodde aldrig man kunde känna så för nån, att det kunde klicka så intensivt att det inte går att släppa taget. Visst, situationen måste accepteras MEN....något stämmer inte så mkt vet jag. Baserat på händelser när vi träffats igen och saker du sagt till vänner. Din reaktion på mig är uppenbar och egentligen ganska tydlig, det ser fler än jag. Förmodar att dessa vibbar fått okända människor att kommentera oss och säga de saker de sagt om oss utan att veta eller känna någon av oss...
Så, hur hanterar vi det i framtiden? Jag är upptagen DU är upptagen...... Går det att stå emot i längden, vilka lurar vi mest.... Dom vi säger oss älska eller oss själva?
Denna vecka har jag tänkt alldeles för mkt.....på nån jag inte borde tänka på. Men hur ska man kunna låta bli att undra hur allt kunde bli så fel.... Vet att jag gjorde bort mig, vet att jag hanterade det hela fel. Borde trott på det du sa, inte tvivlat och tagit dina skäl för givet.
Gjorde jag dig lika illa som du nu gjort mig, med mina tvivel på dina känslor? Med mitt ambivalenta beteende och spelade kylighet? Det beteende som fick dig bli osäker och backa, som fick dig att tvivla på mina avsikter och mina känslor. Var det DET som fick dig kasta dig i famnen på en annan, som var mer tillgänglig och PÅ?
Du höll ut länge, försökte många ggr...gång på gång. Varje tilfälle lovade jag mig själv att ta tag i det, öppna mig. Men jag vågade inte och när jag väl gjorde ett försök igen så var det försent...
Är mkt jag skulle vilja säga dig, som du skulle behöva veta. Vad jag egentligen känner för dig, alltid har känt och alltid kommer känna. Sen den första gång jag mötte din blick, det är många år sen...... Många missförstånd, mkt smärta men oxå många, många ögonblick av glädje. Trodde aldrig man kunde känna så för nån, att det kunde klicka så intensivt att det inte går att släppa taget. Visst, situationen måste accepteras MEN....något stämmer inte så mkt vet jag. Baserat på händelser när vi träffats igen och saker du sagt till vänner. Din reaktion på mig är uppenbar och egentligen ganska tydlig, det ser fler än jag. Förmodar att dessa vibbar fått okända människor att kommentera oss och säga de saker de sagt om oss utan att veta eller känna någon av oss...
Så, hur hanterar vi det i framtiden? Jag är upptagen DU är upptagen...... Går det att stå emot i längden, vilka lurar vi mest.... Dom vi säger oss älska eller oss själva?
Kommentarer
Trackback
